Djurvän är något jag alltid varit och alltid kommer att vara, men hjärtat slår som mest för hundar och alla dess raser. Kan sitta och kolla på en video om en hund som blir räddad från ett liv i misär som kommit upp på mitt nyhetsflöde på facebook, och tårarna forsar verkligen. När man ser hur de får tillbaka livsglöden i ögonen som var långt borta innan, hur pälsen börjar växa igen och hur de äntligen börjar förstå att de får mat varje dag så de klarar sig. Det skulle vara mitt drömyrke, att kunna rädda hundar som haft otur här i livet och som fått en andra chans. Nästan så jag blir tårögd bara av att tänka på det.. Någon dag kanske, förhoppningsvis.